ROSLAGSBANAN KOMMENTAR
8 svar till ”ROSLAGSBANAN KOMMENTAR”
-
Anders underbar text, jag transporteras 40 år bakåt i tiden och minns Reine. inte visste man då när det hände, att detta skulle vara en höjdpunkt. Yrvaken likt ett nyfött barn i början av arbetslivet storögd såg man livets stora tåg dundra förbi.
Tack för att vi fick jobba tillsammans. Hälsar/Bengt
Han hade ibland blårocken på sig när han tog tunnelbanan till jobbet med tygbagen i hand och checkade ofta in en god timme innan personalen skulle dyka upp eller rättare sagt ringa sig sjuka. I normal-fallet fick han tid för tidningen och en kopp kaffe eller två. Tyra hade skickat med smörgåsar. Dubbel-mackor av tjocka skivor Skogaholmslimpa med olika pålägg förpackade i prydliga paket av smörpapper och omsorgsfullt nedstoppade i plastpåsar.
Reine vittjade medskicket metodiskt och nyfiket som ett vuxet barn på julafton.
”- Nu ska vi se, vad det är på den här, jaha prickig korv, då tar jag den nu och så tar jag ostmackan efter lunch, – men va fan är det här, stekt ägg?, -hon är väl för go” kunde det sägas. Han var rolig på det sätter att han ofta sa högt vad han tänkte för omgivningen, som om han var speakerrösten till filmen om sitt eget liv.Mackorna räckte till ledigt till eftermiddags-fikat. I tygväskan fanns också och maskburken en XL-modell i matt aluminium fylld med en stadig portion husmanskost. Frukostkorv med senapssås och rikligt med stora potatisar, rimmat stekfläsk med löksås och potatis, falukorv med bruna bönor toppat med några potatisar, för att vara på säkra sidan. Någon dag i veckan vankades det fisk också antingen kokt med ägg och persiljesås eller stekt kolja omsorgsfullt panerad i tre steg som gammal beprövad matlagningssed bjuder. Inte mycket till prefabricerat eller halvfabrikat, mycket lagat från grunden.
Risken för Ett blodsockerfall med stegrat blodtryck vill Tyra försäkra sig mot, gissningsvis har doktorn sagt till att äta ofta och inte hoppa över någon måltid. Hon är orolig för gubben sin, hon vet att han lätt förlorar sig i något jobb och glömmer lunchen, så i denna matlåda finns vardagens omtanke och kärlek varligt förpackad, ”- Tyra är galen, hon tänker ta livet av mig, hur ska jag orka äta allt det här?,” brukade han säga innan han slukade alltihopa, ibland med visst besvär. Rejäl paltkoma blev det ofta för det kunde bli en smörgås efter matlådan också.
”- Å fy fan vad mätt jag blev” kunde han säga och tog några steg och härmade en schimpans och låtsades ha en oformlig hängbuk att släpa på.
Jag tänkte väl nån gång att om jag ätit så mycket hade jag dött på fläcken och observerade oroat på hur hälsotillståndet utvecklades för att sen förvånas över hur obehindrat arbetet återupptogs.Men för en som jobbar i stort alla dygnets vakna timmar undantaget helgerna då endast portvakts jobbet eller jourtjänst kan störa friden finns inga stora marginaler för andrum och återhämtning.
Här gäller det att äta på bestämda tider då i stort all annan tid åtgår till problemlösning och arbetsledning.
”- Aldrig någon rast och vila alltid gno och ila” brukade det heta. Men vi vet ju också att om förhöjt blodtryck inte är det bästa för ett sargat hjärta. Sånt visste läkarna på den tiden, själv var man vid tillfället helt okunnig på området och kunde inte se sammanhangen.Nåt läkarna inte hade lika stor koll på då var att I dag visar forskningen hur ständiga adrenalinpåslag över tid leder till binjureutmattning, blodtryckshöjning och ökad risk för påfrestning av hjärta och blodkärl och vi har i dag en ny folksjukdom som man kallar för utmattningssyndrom,
Denna kärleksfulla reflektion utspelar sig ju också på tiden då man inte ringde en ambulerande röris eller elektriker. En portvakt fungerade som det vi i dag kallar fastighetsskötare och gjorde stamrensningar, toastopp, kranpackningar, säkringar, glasjobb, lås och nycklar, lampbyten, snöröjning, injustering av radiatorventiler, beställde eldningsoljan, shuntade pannan, övervakade sopgubbarnas rörelser, gav störande hyresgäster en åthutning och klagande dito service. En vansinnigt bra affär för en liten hyresvärd mot en reducerad månadshyra. Om det var en bra affär för Reine kan diskuteras
Om han var bördig från Östergötland eller nån annan landsända (svårt att komma ihåg, kommer du ihåg?). Men arvet av generationers harvande med nötandet på åkrar i skogar och djurstallar formade en särskild kultur där kroppsarbetet och arbetsmoralen är djup kodat i folksjälen och hade definitivt en stark prägel på den generation Reine tillhörde.
Om det var en tillfällighet att han till slut kom att bosätta sig på söder där många andra hade gjort samma resa till staden från landet vet man ju inget om, men att han smälte in bland söderkisarna, bajenälskarna och snackade söderslang eller i alla fall stockholmska som en infödd var ju uppenbart.
Rötterna till landet utöver relationen till arbete erfor vi ungdomar tydligast genom denna uppsjö av historier. Som den om de tre bröderna som alla hade ett av sina ben i olika defekt (kommer du ihåg den?)
Hälften av det roliga med Reine var inte bara orden utan framförandet, han var en berättare och skådespelare mitt i nuet, en människa, ett väsen.Att ständigt ha en växel ilagd tär ju på kroppen har man ju själv fått erfara med åren. Men det fanns också en annat sida av Reine. Mitt uppe i all denna aldrig sinande ström av arbete fanns glädjen över att hitta lösningar och få jobbet gjort och kanske glädjen att göra det samman med andra, i ett lag.
På något sätt var han ju en riktig trollkarl och en skicklig yrkesman och hantverkare likheten med en stor konstnär är en bra jämförelse med undantaget att det mediala ljuset inte skiner på en knegare. Kroppsarbete, hantverk och arbetsglädje pratas det inte så mycket om i dagens samhälle. Det är nästan lite skamligt och det har blivit finare att tjäna pengar utan att ha gjort ett ”vettigt handtag” som det brukade heta.
Man kan ju inte konstatera annat än att möta Reine i unga år och få ta del av den fostran in i arbetslivet han gav har varit av avgörande betydelse för den fortsättning som skulle följa en hela livet.
Fick höra att Reine den sista tiden gick och väntade på att få en klaff inopererad eller var det ett kranskärl som skulle åtgärdas (minnet sviker). Kön till operation var ett halvår lång. Det bar sig inte bättre än att det kom att fattas honom några månader. Ett ödets ironi för en man som sällan missade ett jobb och alltid kom i tid och var på plats för att tågen skulle rulla enligt tabellen.
-
Tack, själv Bengt och tack för de välskrivna minnena av Reine!
-
-
En härlig tidsresa från 80-talet delgiven i ett målande språk som hela tiden gav inre bilder ”från förr” Den hittills bästa beskrivningen av livet på järnvägen som jag läst. Din berättelse
är också ett bevis på att ”järnväg” lär man sig inte på skolbänken. utan i praktiken.
Jämför gärna de smala utbildningar som dagens servicearbetare får – bara sin lilla bit.
Helheten i ett järnvägssystem och dess funktioner lyser med sin frånvaro.
Är det någon som är förvånad varför järnvägssystemet så ofta ”går i stå” ?
Frågar Du får Du svaret ”det är inte jag -någon annan vet kanske- (operatörer, trafikverket,
underhållsentrp i hur många led som helst. Var och en tar bara sin lilla bit, viktigare än att gå utan för ”boxen” och se till att systemet fungerar. På den tid Du beskriver jobbade
alla med att dra åt samma håll – trafiken skulle rulla, passagerare och gods fram.-
Tack! Det ligger en hel del i det du skriver.
-
-
Mycket intressant för mig i trafiken. Stor igenkänningsfaktor.
Smörjvagnen smorde inte av doseringen i kurvorna utan av att en gyroanordning kände av att vagnen ändrade väderstreck i kurvorna. Det var gyron som surrade när anordningen var igång.-
Tack – texten om smörjvagnen korrigerad! Det där hade jag glömt. Men jag hade lite svårt att få ihop det i huvudet med den kvasistatiska faktorn från rälsförhöjningen i kurvorna som borde gjort så att den inte fungerade, men det där förklarade ju den saken… 🙂
-
-
Underbart vilken fantastisk berättelse som väcker minnen jag (Herman) jobbade på repsidan östra Mv stallet 80-91
Tack för en fin berättelse
Lars-
Herman – hej och tack! Vi träffades redan något år innan tiden på Östra i Mörby när jag gjorde PRYO där i två veckor. 🙂
-
Lämna ett svar