Tidningen ”Trots allt” började ges ut i oktober 1939. Det var en demokratisk kamptidning. Demokratin var ung i Sverige. Mindre än tjugo år, knappt fullgången. Den var ingen självklarhet. Vissa ville inte ha demokrati. För demokrati betyder folkstyre. Det innebär att alla får vara med och bestämma. Därför erhölls den inte gratis. Demokratin är en gåva, men den skänktes inte. Den måste försvaras varje dag, annars riskerar den att tyna bort.
Många har gått före. Ture Nerman till exempel. Som gav ut ”Trots allt”. Han gick före. ”Trots allt” får väl sägas ha stått tydligt positionerad på rätt sida av historien i en svår tid. Vid en tillbakablick är det lätt att se vilken av sidorna som var rätt. Men vissa kommer ändå fel. Demokratin vilar på tre pelare. Fria val, politiska rättigheter och en rättssäkerhet som garanteras av fristående domstolar. Om någon av pelarna börjar vittra riskerar hela templet att förr eller senare rasa ihop. Den dagen det sker kommer de flesta bli klämda under rasmassorna. Det förstår många, men inte alla. Ture Nerman förstod det och startade ”Trots allt!” Ett kompromisslöst antinazistiskt bålverk. Lär av historien. Det finns hopp – trots allt!
Ur ledaren i Trots allt den 11 februari 1940
”Människor utan pass”
”Vi svenskar har gjort en hel del för olyckliga människor i andra land. Men man ska aldrig skryta om det goda man har gjort. Man har ändå alltid gjort för lite.”
”Vad vet vi egentligen om flyktingarnas liv, om emigrantens nöd, om människan utan pass? Ingen av oss kan riktigt fatta vad det är att ryckas upp ur sin rot, vara statslös, vara jude i Tyskland, berövas allt, vara utblottad människa i Ingen mans land, jagas fram och åter över gränsen, häktas gång efter annan, ständigt i fara för återsändande till fängelse eller död.”
”Det är klart att Sverige inte kan ta emot all världens flyktingar. Men de få tusen som hittills har omhändertagits, är en låg procent i jämförelse med vad andra land har orkat med. Det är sant att Sverige nu måste iaktta en viss försiktighet med hänsyn taget till en befarad väldig Finlands-invasion, om finnarnas försvar inte skulle hålla. Men just den hotande invasionen från öster borde säga oss något i humanitär anda. Den borde göra fullt klart för oss, att vi svenskar om ett år själva kan vara flyktingar, människor utan pass, hänvisade till utlandets barmhärtighet, utlandets byråkrati, utlandets polis.”